Papperslösa kan inte arbeta hemifrån

När tioåriga Rosa Maria Hernandez i ilfart fördes till akutsjukhus i Texas visste hennes föräldrar att det var farligt för henne att söka vård. Farligt, inte bara för Rosa Maria, farligt för hela familjen som levde utan tillstånd. Av rädsla för att upptäckas vågade inte föräldrarna följa med, trots att dottern var rädd och hade ont. På vägen stoppades ambulansen och polisen följde Rosa Maria till sjukhuset, övervakade hennes operation, väntade på uppvaket och tog henne till ett låst förvar för barn, mil bort. Rosa Maria, som förutom att vara ung nyopererad också har cerebral pares, släpptes först efter domstolsbeslut tio dagar senare. Föräldrarna var lättade när de återförenades med henne, men nu hotade deportation.

Vi har sett liknande politik i många delar av världen: Att begränsa tillgången till vård för att göra papperslösas liv olevbart så att de ska lämna landet. Sverige har en diskriminerande lag som säger att vuxna papperslösa enbart har rätt till viss typ av vård, och efter några år med negativ migrationsdebatt är trenden att den lagen tolkas alltmer restriktivt. Det finns flera begränsande förslag, bland annat att ta bort rätten till tolk i vården. De som driver frågorna hänvisar till att det måste vara ordning och reda i migrationspolitiken, att den som fått nej ska lämna landet och alla medel är tillåtna för att nå dit. Men när vi nu lagt oss på EU:s grumliga bottenskikt, ju mer hårdför vår flyktingpolitik blivit, ju fler som nekats skydd som de för bara några år sedan skulle fått – desto fler ser ett liv som papperslös som det enda möjliga. Ett växande skuggsverige är inte ordning och reda. Det är samhällsskadligt – speciellt i pandemitid.

Den svenska regeringens insatser för att fler ska kunna stanna hemma i coronatider hjälper inte papperslösa, slopade karensdagar och sjukintyg gör inget för dem. De som lever utanför samhällets skyddsnät måste arbeta varje dag. Som alla andra blir de sjuka, kan smittas och smitta. Redan kan vi se hur deras sjukdom blir ännu ett argument för att förstärka jakten på dem – de omtalas som smittbärare, inte som sjuka patienter. Detta sker samtidigt som just corona stoppar utvisningar, reseförbud hindrar deportationer från EU.

Papperslösa i Sverige har rätt till avgiftsfri provtagning och vård av allmänfarlig sjukdom, men det är en utmaning att bygga förtroende för vården, inte minst för smittspårning. Ingen som lever illegalt vill berätta var de bor och med vilka – det blir angiveri, att peka ut andra papperslösa för polisen. Familjer som Rosa Marias vänder sig inte till vården för lite feber.

Berättelsen om familjen Hernandez är från 2017 och var en del av Trumpadministrationens påbörjade jakt på papperslösa. Sjukhus hade varit fredade zoner för polisingripande, att stanna tioåringens ambulans var tydlig signalpolitik och färre papperslösa vågade söka vård efter det. USA beräknas ha 11 miljoner papperslösa. 11 miljoner med uppdämt vårdbehov, trångbodda – då är social distansering svårt – som inte kan arbeta hemifrån. 11 miljoner som inte har råd, varken att bunkra mat eller vara hemma från jobbet.

Smittskydd är ett av många skäl till varför sjukvård inte ska användas som politiskt verktyg för olika ändamål. Men administrationen Trump fortsatte och utökade sin migrantfientliga linje, vilket kan komma att påverka coronaspridningen i USA. Den 24 februari i år skärptes möjligheterna att neka medborgarskap eller förlängningar av uppehållstillstånd för personer som varit inskrivna i Medicaid, den offentliga sjukvårdsförsäkringen för låginkomsttagare. Effekten var omedelbar – människor drog sig ur systemet timmarna efter beslutet. Några dagar senare, i början av mars, slog coronaviruset till. De 11 miljoner papperslösa har nu ett växande sällskap utanför väntrummen av över 25 miljoner oförsäkrade amerikanska medborgare.

Senaste inlägg
Arkiv
Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square

Väl mött!

© 2016 - Tempus Press AB