Väl mött!

© 2016 - Tempus Press AB

EUROPA LEVER FARLIGT! - Krönika Tempus nr 20

Förenta staternas beslut att överge Iran-avtalet eller Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA) som det heter officiellt sänder en rad oroväckande signaler till omvärlden. Den första är att Donald Trumps administration är beredd att bryta alla överenskommelser som den inte anser förenliga med sina intressen. Det gäller alltså inte USA:s intressen utan presidentadministrationens inrikespolitiska käpphästar. Tidigare har vi sett USA springa ifrån klimatavtal och handelsavtal. Nu ser vi samma beteende inom säkerhetspolitiken hårda kärna.

För Europa har avtalsuppbrottet en särskilt allvarlig dimension, eftersom Putin vill förhandla om Helsingforsavtalet för att etablera en europeisk säkerhetsordning baserad på att stormakterna erbjuds att hålla sig med intressesfärer. Det vore märkligt om inte Kreml nu såg nya möjligheter öppna sig för att riva upp den avtalsbundna fred- och säkerhetsordningen i Europa, när USA under Trump ensidigt säger upp det ena avtalet efter det andra och därtill med den enda motiveringen att avtalen inte längre tjänar USA:s intressen.

Samma resonemang lyste igenom när Putin i Valdai Forum förklarade att antingen ändrade man de gällande spelreglerna - underförstått för att tillgodose Rysslands intressen - eller också skulle den fortsatta samexistensen vara regellös.

Den andra signalen till omvärlden och i synnerhet till européerna är att det är viktigare för Trump att göra rent hus med arvet efter Obama än att samarbeta med USA:s allierade. Han inte bara negligerar deras åsikter utan vill dessutom tvinga dem att begå samma avtalsbrott som USA. Planen är att rikta sanktionerna inte bara mot Iran utan också mot de europeiska företag vars lagliga rätt det är att göra affärer med Iran. På så vis ska Europas länder tvingas att bidra till att undergräva den internationella rättsordningen. En ordning som är den yttersta legala garanten för kontinentens egen fred och säkerhet.

Den tredje signalen är att USA:s president är likgiltig för konsekvenserna av sina handlingar. Det är ansvarslösheten upphöjd till politik.

Hur ska då de europeiska ledarna hantera situationen? Frågan är inte alldeles enkel. Den dystra sanningen är nämligen att inte heller Europeiska unionen har en plan B. Trump har aldrig behövt en sådan plan, han är nöjd med att ha fått välta bordet. Men för EU kan det inte vara någon lösning att passivt åse hur världsordningen trasas sönder. Det gäller att rädda det som räddas kan i förhoppningen om att den särskilde utredaren Mueller eller de amerikanska väljarna återställer ordningen i Washington.

Nu gäller det att utnyttja halvåret för diplomati innan amerikanska sanktioner mot europeiska företag eventuellt sätts in. Det är naturligtvis inte optimalt att EU och USA samtidigt ska föra handelsförhandlingar och att EU dessutom ska slutföra Brexit-förhandlingarna. Dessutom ska EU internt hantera budgetprocessen och enas om att förlänga sanktionerna mot Ryssland. Institutionerna är dessutom inne på slutvarvet inför europavalet nästa år.

EU kan runda sanktionshotet genom att ta fram alternativa finansieringsmekanismer i euro. Men om det räcker för att staga upp företag som inte vill förlora tillgången till USA-marknaden är osäkert. Ett förbud mot att följa de amerikanska sanktionerna har prövats en gång tidigare med viss framgång. Men går det att få enighet i EU kring ett sådant förslag?

Det hör till bilden att regimen i Iran knappast väcker några sympatier. Men för Europas del handlar det inte om att hålla ett tyranni under armarna utan om att slå vakt om en avtals- och lagbunden världsordning. Pacta sunt servanda gäller också i förhållande till en motpart som man i allt övrigt tycker mycket illa om.

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg

December 10, 2019

Please reload

Arkiv
Please reload

Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square