Väl mött!

© 2016 - Tempus Press AB

Britterna har en lång vandring på lidandets väg framför sig

​​

 

Storbritannien har nu blivit landet med en allt igenom negativ politisk agenda. Debatten om politik och

 

ekonomi handlar enbart om det stora projektet att lämna EU och kostnaden för detta. Ingen talar längre om några vinster som hägrar i fjärran. Brexitkampanjens kalkyler är sedan länge hänvisade till korgen för falska nyheter och slagorden ekar tomt.

Nyheterna om brittiska företag som öppnar kontor i de stora EU-hubbarna blir allt fler och motivet som anges är alltid detsamma: - Ska du göra affärer med EU så måste du finnas i EU. Företagen lämnar inte Storbritannien men etableringen på andra sidan kanalen kostar investeringsutrymme. Tabloiderna må sälja på att vara emot EU men för affärslivet i gemen är det ingen god affär att vända sin viktigaste marknad ryggen.

De ekonomiska prognoserna talar allt oftare om avtagande tillväxt och nyligen tvingades finansministern medge att England inte längre var den femte största ekonomin i världen. Den platsen håller Frankrike numera som med Macrons arbetsmarknadsreformer snabbt ökar sin attraktivitet hos brittiska investerare. I motsatt riktning går den brittiska attraktionskraften. Utanförskapet är en belastning inte en tillgång.

I takt med att de dåliga nyheterna fortsätter att strömma in, medan de goda nyheterna uteblir, kompliceras den politiska processen. De som i sin dagliga verksamhet ser kostnaderna för att lämna vill inte betala samtidigt som fördelarna i bästa fall upplevs som abstrakta "kollektiva" nyttigheter.

Mediernas uppmärksamhet riktas ännu så länge mot den brittiska skillsmässonotan med den irländska gränsproblematiken som en snabbt växande bubblare. Ryktena cirkulerar: - May har kommit överens om att lägga ett hemligt bud på en bra bit över 40 miljarder pund. Den irländska frågan löser vi genom att inte upprätta några gränskontroller. Vi låter EU stå för krånglet, vi behöver inte bry oss.

I kabinettet gör de mest hårdföra Brexit-ministrarna sitt bästa för att undergräva premiärministerns ställning. Oavsett sina personliga maktambitioner som säkert också spelar roll vet de att det enda sättet att rädda ansiktet när en eventuell uppgörelse är klar är att parkera svarte Petter på 10 Downing Street. Och Mays egna mantran: - Brexit betyder Brexit och ingen uppgörelse är bättre än en dålig uppgörelse gör det knappast lättare för henne att undvika att till slut sitta med spaderknekt på hand.

I sak är det nämligen så att det sämsta alternativet för britterna är en avtalslös relation men också att varje uppgörelse kommer att erbjuda ett sämre tillstånd än det fulla medlemskapet. Det hela är således upplagt för en överenskommelse som kommer att hatas av många och älskas av ingen.

För EU:s medlemsländer ser ekvationen något annorlunda ut. Ramarna utgörs av fördragen och ingen uppgörelse är möjlig som skulle tvinga fram en fördragsändring. Men inom dessa ramar har alla rimligen ett intresse av att hålla kvar så mycket av relationerna med Storbritannien som det är möjligt. Ingen uppgörelse alls kan vara den enda möjliga optionen om britternas krav hotar fördragen, men i övrigt torde de flesta optioner vara tillgängliga.

Optionen "rädda vad som räddas kan" innebär att ingen i EU behöver sitta med svarte Petter vare sig kommissionen, rådet, parlamentet eller någon av medlemsstaterna. Det följer av att det blir britterna själva som lägger ribban för vad de kan acceptera av EU:s gemensamma regelverk och av att EU:s fördrag sätter gränserna för vad som kan erbjudas i en överenskommelse om relationerna efter skilsmässan.

EU kommer givetvis att uppleva en försämring av förbindelserna med Storbritannien i förhållande till dagsläget, men eftersom det är britternas önskemål att lämna så är det inget att göra åt den saken. Unionen kan heller inte tvinga fram någon uppgörelse utan måste låta britterna själva avgöra på vilken nivå man vill ha relationerna framöver.

För britterna gäller en fortsatt vandring på lidandets väg med några halvhalter längs färden. Den 29 mars 2019 har de tänkt lämna unionen, men förmodligen då med något slags övergångsavtal för att mildra effekterna. Ett ganska säkert tips är att brittisk politik kommer att vara fullt sysselsatt med att hantera sitt självskadebeteende en god bit in i nästa decennium.

 

./.


 

   

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg

December 10, 2019

Please reload

Arkiv
Please reload

Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square