Väl mött!

© 2016 - Tempus Press AB

TEMPUS nr 16: Miljoner väljare beredda att sätta demokratin på spel

April 26, 2017

 

Det hördes många suckar av lättnad i Europas huvudstäder när de första resultaten i det franska presidentvalets första omgång presenterades på TV-skärmarna. Mardrömsscenariot med ett val mellan två extremistkandidater realiserades inte denna gång. Men precis som i det holländska valet innebar det franska att de extremistiska och antidemokratiska krafterna i Europa nu står starkare än någonsin sedan 1930-talet.

 

 

Räknar vi antalet röster så samlade den extrema vänstern och de extrema nationalisterna nästan 15 miljoner röster medan de demokratiska huvudkandidaterna fick bara drygt 800 000 fler. Lägger vi till socialdemokraternas resultat på dryga två miljonen röster så hamnar vi på en övervikt för den demokratiska sidan med cirka tre miljoner röster av ett totalt röstetal på 34,6 miljoner.

 

Det är naturligtvis inte så att alla som har röstat på Le Pen eller extremvänsterns kandidat Mélenchon vill avskaffa demokratin, men de är uppenbarligen ändå beredda att sätta den på spel genom att ge personer makt och inflytande som vill just detta. Om vi ser till Le Pens omgivning – som just nu är den relevanta – så är det inga korgossar som råder henne. Det är flera personer med en långvarig och djup förankring i franska totalitära rörelser. Att Le Pen uppenbarligen i syfte att försöka distansera sig från partiets förflutna och bredda sin bas nu tar en time-out från partiledarposten ändrar ingenting. Det är personer som inte gärna skyltar med sin närvaro där, men likafullt tillhör den innersta kretsen.

 

Och när Mélenchon inte förmådde att uppmana sina väljare att rösta på Macron i andra valomgången så gjorde han ett ödesdigert val som de facto innebar de franska kommunisternas kapitulation inför den nationella fronten. Mélenchon stöddes av närmare en tredjedel av de yngsta väljarna mellan 18 och 24 år och han tog därmed över förstaplatsen i den väljargruppen från Le Pen.

Andra valomgången, som avgörs den 7 maj, blir ingen upprepning av den första. Det blir i realiteten en helt ny valrörelse som kommer att föras i en annan politisk dimension. På spel står frågan om Frankrikes plats i europasamarbetet och om Frankrike skall vara ett öppet eller slutet samhälle. De klassiska höger-vänsterfrågorna som skatter, sysselsättning och ekonomisk politik kommer att spela mindre roll, när identitetsfrågorna tar över.

 

Från svensk eller europeisk horisont finns knappast någon anledning att beklaga att Sarkozy och Fillon ställdes åt sidan. Bägge representerade en eftergiftspolitik gentemot regimen i Kreml som skulle ha undergrävt den existerande europeiska freds- och säkerhetsordningen. Macron är ett oskrivet blad i utrikespolitiken men hans starka europeiska engagemang och allmänna politiska hållning bör underlätta det samarbete med Berlin som är och förblir avgörande för de västliga demokratiernas förmåga att stå upp mot trycket från Moskva.

 

Det socialdemokratiska sammanbrottet, som följer på det katastrofala valnederlaget i Nederländerna, bekräftar att det finns ett växande vakuum alldeles till vänster om mittlinjen i europeisk politik. Faran i detta diskuteras alldeles för lite, men det är uppenbart att det medför betydande risker om demokratiska vänsterväljare förlorar sin partipolitiska hemvist.

 

Macron attraherade många traditionella socialdemokratiska väljare, men han har inget parti och i juni är det parlamentsval i Frankrike. I höst är det parlamentsval både i Österrike och Tyskland och det skall inte uteslutas att socialdemokraterna går mot nya nederlag. Den de facto koalition mellan center-vänster och center-höger som har byggt upp Europa efter världskrigens katastrofer krackelerar. Och det franska presidentvalet är på så vis den logiska fortsättningen i denna process.

 

Om Macron vinner den andra omgången maj och Angela Merkel väljs om i september är det nog många som hoppas att den populistiska vågen har ebbat ut och att tillståndet i europeisk politik sakta kommer att normaliseras när tiderna blir bättre och konjunkturerna vänder.

 

Jag är inte så säker på det. De senaste åren har blottlagt en djupgående och dessvärre bestående konflikt i västvärlden som visserligen har sociala dimensioner, men framförallt handlar om de värden som ska ligga till grund för samhällsutvecklingen. De idéer som förenar den extrema vänstern och den extrema nationalismen är också en del av vår civilisation, i själva verket betydligt äldre än de idéer om frihet och frigörelse som föddes i Europa och lade grunden för våra öppna samhällen.

 

Det är med andra ord en klassisk utmaning som demokratierna i väst nu möter. Låt oss hoppas att vi sedan sist har lärt oss att stämma i bäcken.

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg

December 10, 2019

Please reload

Arkiv
Please reload

Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square