Väl mött!

© 2016 - Tempus Press AB

TEMPUS NR 11 – Varje utanförskap blir en dyr nota för samhället

 

Utanförskap är en benämning man kan sätta på många individer. Utanförskap är ett gissel i dagens samhälle som

 

 kostar pengar, skapar extremister, brottslingar mm. Socialt utanförskap som inte är självvalt kan aldrig generaliseras eller sägas utgöra en grupp av människor som hamnat i detta tillstånd på grund av samma orsaker. Likaså kan man aldrig ha en generell lösning för dessa individer. Varje utanförskap är unikt och kräver unika lösningar.

 

Det finns naturligtvis självvald utanförskap och i dessa fall bör vi mest se till att dessa individer tillåts vara just individer, men inte nödvändigtvis just i de grupperingar du eller jag kallar social gemenskap, men ändock med samma samhälleliga rättigheter och frihet i tanke och idéer.

 

Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har tagit fram en metod som tillåter att man kvantifierar samhällets kostnader för utanförskap. Enligt deras beräkningar hamnar 12 procent av varje årskull i utanförskap – dvs utanför samhället, ofta följt av mänskligt lidande och enorma kostnader.

En ung människa som hamnar i utanförskap som 20-åring och inte inte kommer ”in” igen under sitt vuxna liv kostar samhället mellan 10-15 miljoner kronor i sjukvård, rehabilitering, omvårdnad och rättsväsendets insatser och då är deras produktionsförlust exkluderad. Varje årskull skulle således kosta 210 miljarder och enbart fem årskullar, enligt Wadeskogs och Nilssons modell, skulle motsvara hela Sveriges statsskuld i kostnader.

 

Kunde man förebygga att 12 procent eller ens en enda individ ur en årskull skulle hamna i ett utanförskap skulle samhället väl naturligtvis göra detta? Eller..?

Talar man med förskolepedagoger så gissar jag att de flesta med stor träffsäkerhet skulle kunna peka ut vilka barn som riskerar att hamna i utanförskap som vuxna. Likaså accentueras detta upp i skolåren där såväl lärare och kamrater skulle kunna sia med ganska stor träffsäkerhet. Men vi har ingen bra modell eller vision om hur man skulle kunna fånga upp dessa barn och unga tidigt. Men när de blivit ”vuxna” och kanske redan befinner sig i ett stadie av mänskligt lidande, missbruk, fattigdom då är man skyldig sätta in samhälleliga resurser.

 

Skollagen säger att varje kommun är skyldig att hålla sig informerad om hur deras ungdomar mellan 16 och 20 år är sysselsatta, vilka som inte går i gymnasiet eller har gått ut gymnasiet, vilka som arbetar eller i de flesta fall; inte arbetar. Det kallas för det kommunala informationsansvaret. Sveriges kommuner och landsting har tagit fram en guide för att hjälpa kommuner tolka innebörden i denna reglering. Redan i förordet konstatera chefen för avdelningen för lärande och arbetsmarknad, Per-Arne Andersson, att lagstiftningen kring informationsansvaret uppfattas som otydlig och att det saknas vägledning i hur den ska tolkas och tillämpas.

 

Det tål att upprepas – varje utanförskap är unikt och kräver unika insatser. Att betrakta ungdomar mellan 16 och 20 år som en grupp som innefattas i informationsansvaret är en generalisering som innebär att vi faktiskt tillåter att unga människor hamnar utanför samhället i missbruk, kriminalitet, arbetslöshet, psykisk ohälsa, isolering mm. Ett ensamkommande afghanskt flyktingbarn som hamnar i utanförskap kräver sin särskilda insats medan en missbrukande svensk tonåring med trygg social bakgrund kräver en helt annan insats och så vidare i varje enskilt fall.

 

Om man håller med om att ju tidigare och kraftfullare man sätter in resurser desto färre individer behöver hamna i utanförskap, då måste man också kräva att mera resurser sätts till förskolor, skolor och ungdomssatsningar.

Att förebygga utanförskap är både mera humant och ekonomiskt försvarbart. Om förskola och skola ska kunna undervisa och lära ut måste det skapas miljöer som främjar detta på varje skola och förskola och som inte är avhängig av vilka medarbetare som finns på just dessa skolor. Denna skolmiljö borde vara ett av de absolut mest prioriterade politiska mål för att kväsa utanförskap.

Att ha en läroplan som innehåller vackra instruktioner, strävandemål och uppnåendemål och som förväntas fungera i svenska skolor är väl gott, men ändå inte tillräckligt för att ta hand om vår tids gissel – utanförskap.

 

 

 

 

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg

December 10, 2019

Please reload

Arkiv
Please reload

Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square